USA: En alternativ militärhistoria

Ibland kan det vara roligt att leka med tanken på att historien gått annorlunda. Vanliga kandidater är om Kartago, i synnerhet Hannibal, segrat mot Rom, om Tyskland vunnit någon av Världskrigen, eller om Kalla Kriget tinat till ett konventionellt krig. Idag ska vi leka med tanken på om USA aldrig blivit ett självständigt land 1776, utan istället bara gått över från att kontrolleras från London till att kontrolleras från Paris.

Vi ska undersöka hur en amerikansk militärhistoria kunnat se ut i en sådan tidslinje. Det vore en värld i vilken man antagligen skulle kunna läsa om olika battaljer och konflikter på wikipedia, precis som man kan i vår.

För att hålla texten någorlunda överskådlig Jag har helt hoppat över små uppror och diverse indiankrig, dels för att hålla texten någorlunda överskådlig, och dels för att de sannolikt skulle ha inträffat på liknande vis som i den verkliga historian. För överskådlighetens skull har jag också försökt att inte grotta ner mig för mycket i långdragna beskrivningar och små detaljer. Det är en tvåhundraårig alternativhistoria vi har att göra med, så varje krig får bara en kort sammanfattning.

Vi börjar 1775, när USA befinner sig under brittisk överhöghet.

Amerikanska frihetskriget (1775-1783)
USA stödjer Frankrike i fransk-engelska kriget och övergår från att vara en brittisk koloni till att bli en fransk lydstat. Amerikanska handelsfartyg, nu fråntagna sitt beskydd av brittiska flotten, får istället sin säkerhet från pirater och slavhandlare garanterad av den franska flottan fram till krigsslutet.

Av de namnkunnigaste toppolitikerna i USA blir de flesta presidenter, men en av de kändaste, Benjamin Franklin, får en mycket finare belöning: En ambassadörspost i Frankrike.

Kvasikriget (1798-1800)
USA vägrar betala sin statsskuld till något annat än den franska monarkin och hamnar därmed i ett inoffciellt krig med Frankrikes revolutionära regim. Flera sjöslag utkämpas.

Första Barbareskkriget (1801-1805)
Amerikanska handelsfartyg, nu politiskt oskyddade, börjar utsättas för kapningar av slavdrivare och pirater i Medelhavet. Bourbon-monarkin i Spanien skickar bud till amerikanerna om att de måste köp fri lejd från barbareskstaterna längs den nordafrikanska kusten. Den aktör med längst erfarenhet av att friköpa fångar var Trinitianerorden, som av en ren händelse hade sin bas i Frankrike.

USA betalar lydigt tribut varje år, men sedan amerikanska seglare vässat sina tänder mot franska skepp ledsnar USA på betalningarna och utlöser det Första Barbareskkriget. Sett till omfattning var kriget litet, men ändå värt att nämna eftersom det markerar den amerikanska flottans elddop.

Napoleonkriget (1812-1815)
Efter att ha förlikat sig med regimskiftet i Frankrike normaliseras USA:s roll som lydstat. Som resultat kan Napoleon år 1812 beordra USA att gå med i kriget, genom att invadera Kanada för att sätta press på Storbritannien.

Aroostookkonflikten (1838)
Ett diplomatiskt gräl om gränsen till Kanada leder till vapenskrammel mellan USA och Storbritannien, men utan en order från Frankrike om att gå ut i krig får parterna istället lösa konflikten med diplomati. Ingen dödas.

Mexikansk-amerikanska kriget (1846-1848)
Det första stora kriget USA utkämpar på egen hand, utan direkta instruktioner från Frankrike. Med tanke på på mexikanernas roll i att instigera konflikten får dock amerikanernas agens betraktas som begränsad.

Andra Opiumkriget (1856-1860)
USA ignorerar britternas erbjudanden om allians, men när fransmännen går med i kriget kommer amerikanerna att överge sin neutralitet för att understödja sina franska herrar.

Kriget mellan staterna (1861-1865)
När Nordstaternas och Sydstaternas grälande eskalerar till fullskaligt krig överväger Frankrike att bry sig, men i slutändan förhåller de sig neutrala till om deras vassal organiseras som en lydstat eller två. Dessutom gör konflikten att amerikanerna är för distraherade för att invadera Mexiko, när landet ställer in räntebetalningar till Europa. Fransmännen tvingas därmed själva invadera Mexiko, vilket lämnar dem för distraherade för att lägga sig i konflikten mellan Nordstaterna och Sydstaterna.

Shimonosekikriget (1863-1864)
Trots stridigheter i Nordamerika lyckas USA till slut mobilisera styrkor för att understöda sina franska överherrar när dessa sluter samman med Storbritannien och Nederländerna för att kriga runt Japan.

Spansk-Amerikanska kriget (1898)
Territoriella ambitioner leder USA till krig med det Spanska Imperiet. Det kommer att bli det första stora krig amerikanerna utkämpar på eget bevåg sedan de lösgjorde sig från britterna. Kriget sker dock inte utan diplomatiskt stöd av Frankrike, som uppmanar spanjorerna att gå med på USA:s krav. Till slut tvingas Spanien på knä, och på Puerto Rico är det den franska ambassadören som presenterar amerikanerna med avtalet om vapenstillestånd och överlämning av ön.

Fillipinsk-amerikanska kriget (1899-1902)
Amerikas besittning i Stilla Havet, Filippinerna, gör uppror. Frankrike betraktar det som en intern angelägenhet och låter amerikanerna sköta det själva.

Första Världskriget (1917-1918)
Ledningen i USA är skeptisk till värdet av ett nytt storkrig i Europa och försöker mana till besinning och diplomati. Frankrike insisterar dock på förstärkning från amerikanerna, som till sist måste ge med sig och lyda sina herrar i Paris.

1917 skickar USA trupp till Europa för att understödja Frankrike. Efter att de Allierade gått segrande ur kriget insisterar Frankrike på hård vedergällning i fredsfördraget med Tyskland. Amerikanerna försöker driva en mildare linje, men körs över av fransmännen.

Andra Världskriget (1941-1945)
För amerikanerna finns inte mycket att vinna på att invadera Europa. Efter att ha dragits in i Världskriget av japanerna har amerikanerna inte annat val än att delta, men deras intressen är främst riktat mot fronten i Stilla Havet. Med Frankrike ockuperat insisterar dock franska exilpolitiker på att den amerikanska krigsmaskinen behöver sätta fransk befrielse högst på agendan. Sitt eget lands intressen till trots får amerikanerna till slut lov att ge med sig och implementera den så kallade Europe first-doktrinen. Som resultat kommer USA att lägga sitt fokus på Tyskland, och sedermera genomföra en markinvasion av Europa i syfte att besegra Frankrikes fiende.

Koreakriget (1950-1953)
Denna konflikt har till en början en mer internationell prägel, sedan förhandlingar inom FN lett till ett beslut om att kommunismens framfart på Koreahalvön behöver stoppas. Eftersom Frankrike hotas lika mycket av kommunismen som resten av Västeuropa, går landet med på att låna ut sitt amerikanska krigsredskap när det blev dags för intervention. USA kommer sedermera att bidra med runt 90% av den militära personalen i interventionsstyrkan

Dessutom har fransoserna koloniala intressen att skydda i Indokina, och amerikansk trupp i Korea drar till sig uppmärksamhet från östasiatiska kommunistförband som annars kunnat sättas in mot fransmännen i Vietnam. För att ytterligare stärka kolonialmakten i Franska Indokina spenderar USA en miljard dollar på militärt bistånd fram till 1954, motsvarande fyra femtedelar av den konfliktens kostnader.

Vietnamkriget
Amerikanskt krigsbistånd till trots lyckas inte fransmännen hålla greppet om Indokina. 1954, knappt ett år efter Koreakrigets slut, tvingas franska trupper i Vietnam kapitulera. Landet delas och norra halvan tillfaller kommunisterna

I Sydvietnam installeras en västvänlig militärregim, men landet kommer att präglas av tilltagande instabilitet och flera statskupper under de kommande åren. Efter ett decennium av växande problem börjar det alltmer se ut som att även den södra delen av Vietnam riskerar falla till kommunisterna, med en påtagligt ökat hotbild mot övriga delar av Franska Indokina som resultat. USA ser således till att hitta ett svepskäl för direktintervention och därmed påbörja huvudkapitlet i de som skulle komma att bli känt som Vietnamkriget.

Till både amerikanernas och fransmännens förtret misslyckas dock invasionen efter många år, och 1973 står den fransk-amerikanska förlusten klar, när de västerländska trupperna tvingas dra sig ur landet. Nederlaget fullbordas 1975, när kommunisterna slutligen tar över Sydvietnam

Självständighet
Det utdragna nederlaget i Vietnam katalyserade en allt större amerikansk opinion mot vad de såg som meningslösa utlandsinsatser. Jänkarna blir trötta på att utkämpa Frankrikes proxy-krig, vilket sammanfaller med att Frankrike inte längre har mycket till kolonialvälde kvar att försvara. Freden i Europa innebär också att det franska hemterritoriet inte heller står under något direkt hot.

Vietnamkriget blir därmed det sista krig amerikanerna utkämpar åt Frankrike. I mars 1973, när amerikansk militär helt dragit sig ut ur Vietnam, har USA äntligen blivit ett självständigt land.

Självständigheten kommer dock bara vara ett halvår. I oktober samma år flyttas kontrollen över amerikansk utrikespolitik istället till Israel, när israelerna signalerar att ett nederlag i Jom Kippur-kriget kommer att avvärjas med kärnvapen om nödvändigt. Det är dock en helt annan historia.

Sammanfattning
Vilken tur att det bara är alternativhistoria. Det hade ju varit förfärligt om vi levt i en tidslinje där USA ständigt styrts av marjonettregimer kontrollerade av främmande makt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s