Kollektivism i en libertariansk samhällsordning

En av libertarianismens grundläggande premisser är vad vi skulle kunna kalla juridisk individualism, dvs principen att varje individ bara kan dömas för sina egna handlingar och inte för någon annans. Denna princip går dock att kontraktera bort på frivillig basis – om jag lånar pengar av banken kan någon annan välja att garantera mitt lån, vilket innebär att denna tredje part kommer hållas betalningsskyldig om inte jag återbetalar mitt lån. Här i väst brukar den sortens förfaranden ske i ganska begränsad utsträckning, och oftast är bara tre parter inblandade. Vi kan dock föreställa oss ett fritt samhälle i vilket det gick att kontraktera sig till samma typ av roll som garant, fast i mycket större skala och i helt andra sammanhang. I den här texten ska jag gå igenom hur en sådan konstruktion skulle kunna fungera.

Vi börjar med att föreställa oss stora nätverk av ömsesidiga rättsgaranter, grupper i vilka alla medlemmar bestraffas för brott som någon enskild medlem begått. Tänk dig till exempel att alla som bor i en viss by förbinder att ta emot straff, helt eller delvis, för brott som någon annan i byn dömts för. Om Kalle exempelvis döms till tio månaders fängelse skulle kontraktet kunna stipulera att alla andra i byn också måste avtjäna en månads fängelse. Om Sven måste betala 100 000kr i skadestånd kanske de andra också måste betala lika mycket vardera.

Vi skulle kunna kalla ett sådant nätverk för ett ansvarskollektiv (engelska: liability collective) eller kanske straffbarhetsförbund. Fördelarna med att bli antagen till ett sådant förbund vore många. För det första lär dina bundsförvanter hjälpa dig finansiera en försvarsadvokat om du åtalas för brott, eftersom en friande dom även skulle frikänna dem från straff. Du skulle också betraktas som mer pålitlig av främlingar, om du till exempel ska knyta en affärsförbindelse, eftersom de vet att dina bundsförvanter har ett egenintresse i att se till så du inte begår kontraktsbrott.

Denna fördel blir ännu större i rättssystem som är mer kompensatoriska än punitiva (dvs fokuserar mer på skadestånd än t ex fängelsestraff) eftersom en fällande dom skulle innebära att inte bara du utan hela ditt straffbarhetsförbund blir skadeståndsskyldigt. Storleken på potentiella skadestånd är viktig, eftersom den radikalt ändrar riskkalkyler. Det spelar ingen roll hur mycket skadestånd du kan kräva av någon som orsakat dig skada (fyllekvaddat en hyrbil, säg) om personen i fråga är för oförmögen för att kunna betala skadeståndet. Det rationella blir då att vägra teckna avtal med vissa potentiella kunder, vilket är dåligt både för näringsidkaren som får färre kunder och för dig som som inte kan få tag i varan eller tjänsten de erbjuder, eller att höja priset med en riskpremie, vilket potentiellt innebär att vissa kunder inte kommer ha råd att köpa det som säljs. Är du däremot med i ett ansvarskollektiv finns det både mer skadestånd för näringsidkaren att få ut (från dina bundsförvanter) vid brott och mindre risk att du begår brottet (eftersom dina bundsförvanter kommer försöka hindra dig från att göra dem skadeståndsskyldiga).

En mindre uppenbar fördel med att gå med i ett straffbarhetsförbund vore den sociala sammanhållningen man skulle bli en del av. Eftersom det ligger i alla medlemmars intresse att ingen annan medlem begår brott ligger det också i allas intresse att hålla ordning på varandra. Notera för övrigt ingen av de faktorer jag hittills listat är allmänningar, vilket innebär att du måste gå med i ett kollektiv för att faktiskt njuta dessa fördelar. Om medlemskap i den här typen av organisationer blev vanligt i större skala kan vi emellertid räkna med positiva effekter även på en mer generell nivå.

Det skulle alltså även finnas fördelar för samhället i stort. För det första skulle vi kunna skrota statssubventionerade advokater till alla brottsmisstänkta. Är man åtalad för brott får man antingen betala för sin egen advokat eller se till att ha försäkring för ändamålet, och har man inte råd med någondera får man se till att vara med i ett straffbarhetsförbund som kan ställa upp med finansiering. För det andra lär det minska brottsligheten, eftersom straffbarhetsförbund lär hålla ordning på sina egna medlemmar.

Dessutom behöver inte såna här grupper begränsa sig till by-gemenskaper. Karriärkriminella som sonat sina brott och vill vända blad i livet skulle till exempel kunna gå samman för att hålla ordning på varandra, och därmed få lättare att hitta anställning och bostad. Muslimska församlingar (jag tvivlar på att djupt troende muslimer skulle vara välkomna i några andra kollektiv) skulle få lov att börja hålla pli på medlemmar som är på väg att radikaliseras och skulle kunna sparka ut de som inte går att tyglas, vilket skulle ge resten av samhället en signal om vilka individer man bör hålla ett öga på. Säkerhetsföretag eller medborgargarden skulle kunna bilda ansvarskollektiv för att ingjuta förtroende hos allmänheten och motverka korruption i de egna leden.

Straffbarhetsförbund skulle även skapa en god cirkel av sammanhållning och gemensam identitet inom gruppen, vilket sannolikt skulle stärka civilsamhället på många håll. Det skulle därför även kunna användas för att organisera grupper kring olika politiskt betingade identiteter, beroende på hur man är lagd. För nyreaktionärer skulle denna juridiska konstruktion kunna användas för att stärka gemenskapen inom ett Männerbund, för syndikalister kan den användas för att öka sammanhållningen i arbetarkollektiv, och för den kyrkligt engagerade vore det ett sätt att hålla ihop en församling.

Över tid kommer förstås olika förbund att samla på sig olika mycket prestige och varierande rykten, precis som kollektiv i mer allmän bemärkelse gör idag. Skillnaden är att dessa juridiska ansvarskollektiv kommer vara tydligt definierade och kunna lämnas frivilligt. Idag är det till exempel omöjligt för någon att lösgöra sig från de fördomar som förekommer kring deras etnicitet, och med religiösa människor kan det vid första anblick ofta vara svårt att avgöra om de är fredliga eller tycker om att elda med kättare och hedningar.

Att helt förinta fördomar har visat sig svårt, om inte omöjligt, men genom att skapa mer formella kollektiv i mindre skala går det att överföra fördomarna till grupper som kan hantera dem mer rättvist. En svart person som är medlem i en välskött lokalgemenskap kommer kunna använda de positiva fördomarna mot hans straffbarhetsförbund för att övertrumfa de negativa fördomarna mot hans hudfärg. Hade han inte levt upp till sitt (självvalda) kollektivs krav skulle han ju ha blivit uppläxad eller utslängd. Teister kan på samma sätt markera sitt avståndstagande från särskilda uttolkningar av deras religion genom att vara med i straffbarhetsförbund som exkluderar de som gör sådana uttolkningar (för de som går i kyrkan kan detta göras redan idag genom att hålla ordning på vilka som får ingå i församlingen, men alla teister går inte i kyrkan). Även för den mest fördomsfulle är det lättare att lita på en grupp människor som vitsordar varandra så mycket att de lovar avtjäna varandras straff.

Juridiska ansvarskollektiv kan med andra ord frigöra (åtminstone delvis) människor från fördomar genom att formalisera och tillåta utträde från de grupper på vilka fördomarna appliceras. Som ni kanske märkt innebär detta att straffbarhetsförbund i många fall lär fungera som kulturella markörer, vilket för oss till nästa fördel: Decentralisering.

Det kan låta kontraintuitivt att minska centralisering genom att ansluta individer till kollektiv, men frihet har aldrig handlat om att alla människor ska leva som isolerade, asociala öar. Det kommer alltid finnas människor som vill eller behöver handla med varandra, och på samma sätt kommer det alltid finnas människor som vill bilda gemenskaper tillsammans. Om sådana gemenskaper organiseras enligt principen att alla medlemmar har ett kollektivt ansvar för varandra bör vi räkna med att gemenskaperna stärks avsevärt. När människor, blöder, svettas, och lider för varandra kommer de bilda lojalitetsband mycket starkare än vad de kan tänkas känna för staten.

I dagens sossehegemoni är det ovanligt att politiker och väljare respekterar individens rättigheter, men desto vanligare att de respekterar kollektiv. En tätt sammansvetsad grupp människor, med en klar medvetenhet om sin egen kulturella identitet, som börjar ställa på staten om särskilda rättigheter, autonomi, eller kanske rent av secession kommer göra det svårt för etatister att värja sig intellektuellt. Det skulle inte leda till ett fritt samhälle i en handvändning, men det skulle göra tillvaron lite jobbigare för centralstyrningsvurmare. Dessutom skulle den här sortens tydliga kulturgemenskaper ha en pedagogisk funktion.

I kulturellt homogena områden dominerade av ett visst straffbarhetsförbund skulle organisationen kunna användas som markör för att signalera till omgivning vilka typ av normer och förväntningar som gäller mellan grannarna. Det skulle göra saker lättare för den som vill flytta och letar efter bostadsområden med kompatibla värderingar, och det skulle göra det lättare för lokalbefolkningen att behålla sin kulturella prägel, eftersom de kan bojkotta och exkludera icke-medlemmar som hotar den lokala identiteten. Samma funktion skulle förstås kunna fyllas med en vanlig kulturförening, precis som lobbning mot staten skulle kunna skötas genom att starta politiska föreningar, men att driva föreningar kräver tid, pengar och energi. Finns redan ett straffbarhetsförbund som etablerats för andra syften, så blir ju marginalkostnaden för kulturell eller politisk signalering mycket lägre.

Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att juridisk kollektivism genomförd på frivillig basis är fullt kompatibelt med libertarianska värderingar och skulle ha många gynnsamma effekter om den började praktiseras. Att vara libertarian innebär inte att man måste vara en atomistisk individ utan band till någon gemenskap, och att vara medlem i ett juridiskt ansvarskollektiv skulle medföra många fördelar. För den som är intresserad av ett historiskt samhälle med liknande inslag rekommenderar jag en titt på det irländska rättssystemet under medeltiden.

Annonser

En reaktion på ”Kollektivism i en libertariansk samhällsordning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s