Jag lärde mig mycket i skolan, men skolan lärde mig ingenting

Att kunna skilja på korrelation och kausalitet brukar betraktas som en grundläggande färdighet inom vetenskap och tolkning av statistik, men när det kommer till skolans vara eller icke vara verkar andra regler gälla. Av någon anledning tar vissa för givet att om man lärde sig något medan man var i skolåldern så måste man ha lärt sig det för att man gick i skolan. Det antyder riksdagsledamoten Hanif Bali (M) när han skriver så här:

När Sverige genomförde sin skolplikt för barn var det knappast för att barnen inte ville gå i skolan, utan för att föräldrarna inte ville släppa ifrån barnen från arbetet på gården. Nu i efterhand visade det sig att det var en god investering. Att kunna matematik, samhällsvetenskap, historia och svenska är grundläggande krav för att vara en fungerande samhällsmedborgare.

Samhällsvetenskapen och historian återkommer jag till, men innan jag börjar med svenskan ett par ord om matematik: Menar han på allvar att det kommer folk till Sverige som inte kan räkna plus och minus? Som inte lätt kan lära sig multiplicera och dividera om de inte redan vet hur man gör? Det här är kunskaper vem som helst kan lära ut till sexåringar, och resten av grundskolematten är definitivt inget man behöver för att vara en ”fungerande samhällsmedborgare.” Nåväl, det för oss in på dagens ämne: Folk blir inte utbildade av att bli skolade.

Låt oss börja med svenskan. Jag utgår från att Hanif med ”svenska” menar läs- och skrivkunnighet, vars spridning vi förväntas tro är beror på obligatorisk skolnärvaro. Han redovisar däremot inga belägg för att dessa kunskaper (eller någon av de andra han radar upp) skulle vara skolpliktens förtjänst. Det är anmärkningsvärt med tanke på att Hanif ofta är snabb med att lyfta fram statistik eller forskning för att underbygga sina teser. När det kommer till skolan verkar han dock, liksom många andra svenskar, ha kastat beviskraven i papperskorgen. Om det funnits lektioner i datorkunskap på dagis undrar jag om han hade sagt att det är tack vare statens skolastiska försorg som barn kan använda datorer.

När jag började skolan kunde jag läsa och skriva på både svenska och engelska, och talade bägge språk flytande. Jag kunde addera och subtrahera, och när jag efter skolstarten tråkades ut av mattelektionerna lärde familjemedlemmar mig att multiplicera, dividera, och använda decimaler. En barnbok om svarta hål lärde mig mer om rymden än lågstadieastronomin någonsin kunde. En barnboksadaption av bibeln lärde mig vad judar och kristna tror på. Detta gör mig knappast unik. Faktum är att i princip alla svenskar kunde läsa bibeln och katekesen långt innan det allmänna (läs: obligatoriska) skolsystemet rullades ut i mitten på 1800-talet. Att storskaliga skolsystem konstruerades över hela Västvärlden på 1800-talet berodde i själva verket på något helt annat (nationalistisk indoktrination enligt preussisk modell) än folkbildningsideal, vilket jag inte ska gå in mer på här, men låt oss bara säga att baktanken inte direkt var folkbildning och kritiskt tänkande. Det var inte skolsystemet som lärde Sverige att läsa.

Det stämmer visserligen att Sverige införde så kallad utbildningsplikt på 1600-talet och att det ålades kyrkans klockare att verkställa denna, men klockarna hade varken pedagogexamen eller lärarlegitimation. Deras kvalifikationer bestod av att de kunde läsa och inte behövde jobba från soluppgång till solnedgång, dvs samma kvalifikationer som i princip alla vuxna svenskar (inklusive föräldrar och arbetsgivare) idag . Det finns även exempel på samhällen där läskunnigheten var hög och den statliga inblandningen ännu mindre. I Civil War America, 1850 To 1875 av Richard F. Selcer (s. 301) ser man att läskunnigheten i Massachussetts 1840, dvs 12 år innan skolplikt infördes, var 99% – inklusive slavpopulationen. Om man inte menar att invandrare i Sverige idag har sämre livsförutsättningar än amerikanska slavar på 1800-talet blir det lite löjligt att påstå att nämnda migranter skulle behöva statligt tvång för att lära sig läsa. Eftersom Hanif Bali gått i skolan tror jag vi med detta även kan vederlägga hans idé om att skolsystemet är särskilt bra på att lära ut historia och samhällsvetenskap. Han känner sig uppenbarligen bekväm med att uttala sig om bägge ämnen utan djupare kunskap i någondera.

Mina egna erfarenheter antyder skolans roll även i andra ämnen främst är att ta åt sig äran för elevers egna prestationer. Jag kan ärligt säga att jag inte kommer ihåg en enda sak som skolan skulle ha lärt mig i lågstadiet. Jag lärde mig så klart en del saker i skolan, men jag lärde mig dem inte av skolan. Jag läste böcker, eller fick dem upplästa för mig, och lade saker på minnet. Vissa av böckerna var skolans textböcker, men samma kunskap hade gått att finna i vilket bibliotek som helst. Jag vågar påstå att jag hade lärt mig allt det där även om jag aldrig gått i skolan, men hade du låtit en skolbyråkrat eller politiker ta en titt på mina kunskaper hade de antagligen sagt att skolsystemet måste funka bra för vissa elever, med tanke på hur mycket det lärt mig.

På mellanstadiet blev det inte bättre. Jag lärde mig mer historia av att spela Age of Empires än jag lärde mig i skolan, och det jag lärde mig i skolan hade jag kunnat läsa mig till hemma. Jag hade NO, där jag fick lära mig saker jag snabbt glömde, och slöjd, där jag inte lärde mig någonting. I matten och engelskan repeterade jag kunskaper jag kunnat sedan flera år tillbaka. Jag minns att jag var tvungen att träna upp min handstil – när jag kom hem.

Högstadiet var snarlikt. Med variationer baserade på ämnesintressen tror jag skoltidens erfarenheter var ganska lika för alla mina klasskompisar. Var man bra på något var man det oavsett om skolan lärde ut det, och var man inte bra på något fanns det ingenting skolan kunde göra. Trots det gavs vi ständigt intrycket att det var skolan som ansvarade för vår utbildning. Det var inte jag som presterade, det var skolan – åtminstone när det gick bra. Allt du lär dig medan du omfattas av skolplikten blir skolans förtjänst. Är du bra på kemi? Tacka föreläsningarna som kunnat ersättas med en Youtube-video. Kan du mycket historia? Bara skolan kan ha gjort den kunskapen tillgänglig för dig. Kan du reparera bilar? Det är bäst du går fordonsprogrammet så skolan kan ta åt sig äran för det också. Det är som om någon sa att en bibliotekarie lärt mig grekisk filosofi bara för att jag lånade böckerna från biblioteket hon jobbar på, eller att grundarna av The Pirate Bay lärt mig historia bara för att jag laddat ner historieböcker med hjälp av deras sökmotor.

Fast det blir värre. Bibliotekarier och sökmotorer hjälper mig bara att hitta det jag är intresserad av, men de lägger sig inte i vad jag söker efter eller varför. Med skolplikt kan politiker och lärare lägga sig i både vad jag ska studera och hur jag studerar det. De nöjer sig alltså inte med att ta åt sig äran för vad elever lär sig själva, utan måste aktivt obstruera inlärningsprocessen genom att byråkratisera den och lägga till ämnen irrelevanta för elevernas egna intressen. Denna modell vill alltså Moderaterna kombinera med en redan misslyckad integrationspolitik. Efter att SFI-undervisningen totalt misslyckats med sitt syfte i decennier hade den självklara lösningen varit att staten drog sig undan från området och lät marknaden och civilsamhället sköta saken. Istället ska det införas obligatorium, så att man inte ens kan undslippa svenska statens tvivelaktiga utbildningar genom att växa upp utomlands.

Nu invänder förstås vissa av skolsystemets försvarare, kanske även Hanif Bali, att vissa färdigheter kan vara svåra att lära sig om man inte har tillgång till en viss studiemiljö. Utan fordon att reparera blir det svårt att lära sig fordonsreparation, till exempel, men inte ens här har staten något att komma med.  Det finns ingen anledning att tro att man måste ha ett skolsystem för att tillhandahålla sådana miljöer. Vill en bilverkstad hyra in en ny mekaniker kan de ju bara utbilda någon själva, och antagligen både fortare och till lägre kostnad än ett gymnasium.  Faktum är att den privata sektorn ganska ofta utbildar folk för att fylla sina egna behov, åtminstone tills fackförbund och politiker bestämmer sig för att reglera utbildningen och införa standardiserade examinakrav eller, som i detta fall med svenska som andraspråk, skolplikt.

För att bli frissör måste du till exempel gå 9 år i grundskola, 3 år på frisörslinjen i gymnasiet, och därefter hundratals timmar praktik. 13 års utbildning för att bli frisör! Det finns inte chans att det tar så här lång tid att utbilda en frisör, men vi förväntas fortfarande tro att det är tack vare staten och skolsystemet, inte trots dem, som det finns frisörer. Politiker bestämde sig helt enkelt för att ta åt sig äran för alla som blir frisörer och såg obekymrat på när utbildningens längd, ineffektivitet, och kostnad nådde astronomiska proportioner. Nu vill de ta åt sig äran för alla invandrare som lär sig svenska, och väntar sig att vi ska tro det är en ”bra investering.”

Även om politikers övertro på sina egna lösningars förträfflighet sällan förvånar så är det något med just skoldebatten som producerar osedvanligt korkade förslag. I svensk debatt är det ju brukligt att man åtminstone försöker peka på någon forskning för att belägga ens ståndpunkter, men när det kommer till skolfrågan verkar nästan alla ändå nöja sig med de vagaste av korrelationer för att berättiga att hutlösa utgifter läggs på ett obligatoriskt system ingen har nytta av. Det finns noll belägg för idén att statligt tvång ökar folklig bildning, men trots det kan politiker föreslå fortsatta expansioner av skolsystemet och dess obligatorium utan att omedelbart bli utskrattade av medborgarna som utsatts för det. Det är den moderna motsvarigheten till åderlåtning. Det är obegripligt.

Skolan är en helig ko som borde slaktats för länge sedan, och jag vill illustrera vidden av dess inkompetens med ett avslutande exempel. För att bli vårdbiträde på ett äldreboende ska man egentligen ha gått omvårdnadsprogrammet på gymnasiet, men är det ont om folk kan äldreboendet utbilda vikarier på egen hand. På ett boende jag känner till måste man följa med ordinarie personal och observera deras rutiner i fem dagar för att få börja jobba som vikarie. För att få dela ut mediciner krävs en dags utbildning. Sex dagars utbildning på arbetsmarknaden mot tre års utbildning på gymnasiet. Till vilken institution skulle du hellre överlåta ansvaret att integrera invandrare?