Frihetlig vänster, finns den?

Att se den ideologiska skalan som tvådimensionell är en idé som blivit alltmer populär de senaste åren. Det gäller inte minst liberaler, som ofta placerar sig på högerkanten men samtidigt vill distansera sig från konservativa och reaktionärer. Tanken med att ha en tvådimensionell skala är att man mäter höger/vänster-sympatier, vagt definierade, på X-axeln, och frihetliga eller auktoritära sympatier på Y-axeln. Systemet brukar visualiseras så här:

Political compass 1

Mot denna idéskildring måste jag rikta en invändning, och nej, det handlar inte om att skalan borde ha ännu fler dimensioner. Den baserar sig mycket på personlig erfarenhet, så jag kommer inte kunna hänvisa till statistiska källor. Kan någon lägga fram klara empiriska belägg för att min invändning är baserad på sakfel får man gärna gärna göra det, men tillsvidare förfäktar jag min hypotes. Min invändning handlar om det nedre vänstra hörnet.

Har du någonsin träffat en person som håller till där? Har du pratat med någon därifrån? Nu menar jag inte någon som hovrar strax under X-axeln, utan någon som faktiskt befinner sig långt ner och långt till vänster. Har du ens hört talas om sådana människor? ”Ja, anarkokommunister” kanske du svarar, men jag vill ifrågasätta deras rätt att placera sig där.

Anarkokommunismen må lida brist på empiriska undersökningar, men helt otestad är den faktiskt inte. Dels utgår marxistisk teori från att en socialistisk revolution är ett tidigt steg på en väg som är tänkt att sluta i ett samhälle utan både stater och klasser, så de flesta kommunistdiktaturer kan betraktas som misslyckade försök att uppnå anarkokommunistiska ideal, men det har också hänt att samhällen nåt hela vägen till statlöshet enligt anarkisternas egna definition. Under några år uppstod till exempel en rad anarkokommunistiska samhällen i inbördeskrigets Spanien, och resultaten var entydigt auktoritära. I korthet kan man säga att de mest aktiva anarkisterna upprättade auktoritära råd och stormöten, som snart gav samma resultat som kommunistdiktaturer: Politiska förföljelser, planekonomi, och utbredd fattigdom.

Om dagens anarkokommunister lärt av sina misstag måste jag ha missat det. Åtminstone de jag lyssnat på verkar alla tro att den säkraste vägen till statlöshet är att hela tiden ge staten mer makt. De som inte brukar våld mot sina meningsmotståndare på gatan verkar tycka att polisen (som de i alla andra sammanhang hatar) borde göra det åt dem. Om undantag skulle vara vanliga (och låt oss minnas att anarkokommunister inte är särskilt vanliga till att börja med) lyser de med sin frånvaro.

Nu kan man invända att anarkokommunister är ett för perifert fenomen för att grunda sin analys av den ”frihetliga” vänstern på, och att jag kanske borde titta på en större grupp människor, säg socialdemokratins vänsterfalang cirka 1970. Fine, men i såfall vill jag påpeka att vi just varit tvugna att vandra åt höger för att leta reda på vänsterns frihetspatos. Nåväl, låt oss betrakta socialismens reformistiska element: Till att börja med förtjänar de några poäng för sin syn på rätten till likabehandling för sexuella och etniska minoriteter, samt för män och kvinnor. Religionskritiken var tam men ville åtminstone åt rätt håll. Värnpliktsmotståndet var också hedervärt, men ungefär här tar det stopp med liberala pluspoäng.

När socialdemokratin (inte bara den svenska) varit som starkast har den ägnat sig åt att reglera sönder arbetsmarknaden på allas utom politikernas och fackledarnas bekostnad. Småföretag har kvävts, storföretag har subventionerats, och arbetslösa har sjukpensionerats istället för att tillåtas konkurrera sig till jobb. Socialdemokratin var djupt fientlig till arbetskraftsinvandring, moraliserade om alkohol och tobak, och bestämde att narkotika var livsfarligt strax efter att de själva slutat använda det. Den tog vid där de konservativa lämnat av med att använda utbildning som svepskäl för att förstatliga barndomen. Infrastruktur, rättsskipning, och sjukvård skulle ofta monopoliseras helt av staten. Bostadsmarknader reglerades ihjäl världen över och immaterialrättsreform fanns bara på kartan om reformen innebar regelskärpningar. Allt skulle centralplaneras.

Det har förstås alltid funnits socialdemokrater som varit mer intresserade av omfördelning än av centralplanering, men då brukar det handla om människor som vill använda marknadsekonomi som skattemotor i en välfärdsstat. Kan man tillräckligt mycket ekonomi för att se kapitalismen som det bästa systemet för att generera skatteintäkter förstår man antagligen också att en välfärdsstat fungerar bäst om den använder marknadsmekanismer (t ex konkurrerande friskolor med offentlig finansiering), och då har vi åter igen vandrat högerut.

Börjar ni ana ett mönster? För att hitta ideologer med ett sant frihetspatos har vi fått gå så långt bort från vänsterkanten att vi hamnat i en den ekonomiska politik Nya Moderaterna gick till val på. Nej, det är inte precis en marknadsliberal utopi, men det är inte precis anarkokommunism heller. Jag vet inte om vi kan stanna här heller, eller om vi behöver gå ännu mer till höger. Kanske är tron på personlig frihet även runt dessa X-koordinater rätt svag, men det spelar egentligen ingen roll. Jag tror ni redan börjat förstå min poäng – ideologiskt affirmerad rätt till personlig försvinner inte bara definitionsmässigt när man vandrar uppåt på den politiska kartan, den verkar även försvinna i praktiken när man svänger vänster.

Missförstå mig inte nu, jag säger inte att det är omöjligt att konstruera socialistisk ideologi med stark respekt för individuella rättigheter, jag säger bara att människor som faktiskt tror på en sådan ideologi tycks lysa med sin frånvaro. Jag har åtminstone inte lyckats hitta dem, vare sig i personliga möten eller genom efterforskning på nätet. När jag påträffat vänsterfolk med liberala lutningar har deras liberalism varit omvänt proportionerlig till deras socialism, dvs de har blivit mer frihetliga ju mindre vänster de är.

Min invändning mot bilden ovan är alltså estetisk: En hel kvadrant, den nedre vänstra, verkar ägnas åt en grupp ideologiska ståndpunkter som inte finns på riktigt. Om jag har rätt skänker denna kvadrant en legitimitet åt vänstern som den inte förtjänar. Den gröna rutan får det att framstå som att det skulle finnas någon ekvivalens mellan vänsterns och högerns frihetspatos, trots att detta patos bara kan hittas hos individer till höger. En mer rättvisande bild skulle se ut så här:

Political compass 2Det sägs att antiauktoritär kommunism aldrig har existerat i praktiken. Jag vill gå ett steg längre och säga: Det har inte antiauktoritära kommunister heller.

Annonser

32 reaktioner på ”Frihetlig vänster, finns den?

  1. Jag tror du har rätt i att den frihetliga vänstern inte huserar i nedre vänstra kvadranten. Men det betyder inte att ingen är där. Jag vet de som jag skulle rubricera som frihetlig konservativ som konsekvent hamnar nere till vänster. De som är för individens rättigheter samtidigt som de anser att samhället är mer än summan av dess individer. Minarkister.

    Men det kanske bara är specialfall. Vad vet jag.

    Liked by 1 person

  2. Personer som frivilligt ingår i jordbrukskollektiv som är gemensamägda, och som inte har någon våldsagenda för att skapa ett kommunistiskt samhälle utan enbart genom frivillig anslutning (och utträde för de som önskar) ur jordbrukskollektivet kan ju vara kommunister och frihetliga, tänker jag. Exempel på där detta faktiskt finns är en del kibbutzer i Israel.

    Liked by 1 person

  3. Hur är det med kibbutzerna iIsrael? Det är väl en sorts frihetlig socialism?
    Där får i alla fall medlemmarna lämna om de vill. Nu verkar det som att medlemmarna håller på att ta slut eftersom de får lämna, men i alla fall.

    Gilla

  4. Om man studerar SAP:s historia så verkar man ha gått från att förorda frihetlig socialism innan man kom till makten till en auktoritär socialism när man fått makten.

    Det här beskrivs bäst i Tolkiens Ringen. Makten korrumperar. Det enda sättet att inte korrumperas av makten är att inte sätta den på sitt finger.

    I verkligheten kan makthavare göra detta genom att ständigt tänka så här: skulle jag vilja att mina meningsmotståndare fick dnna makt?
    Innan man tilldelar sig själv makt. Då hamnar man i rutan för frihetlig liberal.

    Gilla

  5. Känner att det här inlägget är otroligt generaliserande; som att alla i den sidan av spektrumet har samma åsikter på jättemånga saker. Ett slags allt eller inget. Man kan ju som jag; tycka att staten ska ha så lite kontroll som möjligt i de flesta angelägenheterna men samtidigt tycka att det finns människor som är alldeles för rika och att alla oavsett bakgrund ska ha samma rätt till utbildning och hälsovård. Höga skatter satsade (nästan) enbart på skola och vård. Väldigt liberal syn på religion, marijuana och sexualitet osv. Låt folk göra som dom vill men få chansen att börja livet med samma rättigheter oavsett hur deras föräldrar har det ekonomiskt. Det ska finnas rika människor men inte i den mån som existerar idag. Att vara vänster och kommunist/socialist är inte alls nödvändigtvis samma sak. i mitt fall betyder det att jag prioriterar bra skola och sjukvård över att ha låga skatter samt (till viss del) lägre klyftor i samhället.

    Gilla

    • Hur ser du på marknadsekonomi kontra planekonomi? Hur ser du på vinst och privat konkurrens inom offentlig sektor? Tycker du det ska finnas något slags inkomsttak? För det låter som att du platsar någonstans i det lilla gröna fältet som finns kvar i den nedre bilden.

      Gilla

  6. Du har aldring hängt i Piratpartiet va? Många är de pirater, inklusive jag själv, som när vi gjort testet på http://www.politicalcompass.org hamnat typ här: http://www.politicalcompass.org/printablegraph?ec=-6.62&soc=-8.31 Vidare, om man tittar i praktiken, så hittar man väldigt få exempel på libertarian right på maktposition. Tar vi EU så befann sig 2012 alla länderna i övre högra kvaderanten: http://www.politicalcompass.org/euchart

    Jag tror tyvär att du har fel, och att det snarare är så att ju mer makt en person har, desto högre upp i diagrammet kommer den personen befinna sig. Oavsett vänster-höger positionen.

    Gilla

    • Jag är inte piratpartist, men jag har träffat en hel del pirater. De som definierar sig som frihetlig vänster, av de jag träffade, skulle jag dela in i två kategorier.

      Den första, och största, består folk som av sentimentala skäl behåller sin vänsteridentitet, men som rent objektivt inte är särskilt socialistiska. De verkar ofta vilja ha ett generöst social skyddsnät (typ medborgarlön), men är ointresserade av planekonomi och är i grunden positiva till fria marknader så länge de innebär att storföretag inte kan hoppa i säng med staten. Med andra ord tycker de ungefär som Rick Falkvinge, fast de föredrar vänstern rent identitetsmässigt. De kanske bär flannellskjorta istället för kavaj, men i övrigt är det inte mycket som skiljer dem från en vanlig Milton Friedman-liberal.

      Den andra kategorin består av diverse sossar och dylikt, kanske en kryptostalinist eller två, som tror att de är skitprogressiva fast de egentligen jättekonservativa. Ingen av grupperna passar särskilt långt ner i det vänstra hörnet.

      Vad gäller political compass tycker jag deras skala är lite för ”liten” (den sträcker sig bara till 10/-10). Både anarkokapitalister och stalinister borde hamna en bit utanför kanterna på deras karta. Zoomade man ut lite skulle man se att PPs frihetliga vänster antingen ligger strax under X-axeln eller långt till höger.

      Gilla

  7. Självklart existerar vi frihetliga socialister. Problemet med din tes är att du inte kan se det från ett socialistiskt perspektiv, frihet handlar inte om att du får välja mellan x antal skolor, x antal sjukhus eller x antal livsmedelsbutiker. Frihet handlar om att du kan, får och har möjlighet till att göra det du vill.

    Vi ser det väl kanske bara som lönlöst att ta diskussionen med människor som inte ens kan sätta sig in i tanken om en värld utan hierarkiska strukturer, en värld där alla är lika mycket värda, oavsett om du bor i västvärlden eller om du bor i u-världen. Det räcker inte med att kunna förstå, man måste kunna se världen ur de ögonen, om än för en liten stund.

    Gilla

  8. Jag saknar definition av höger/vänster-skalan. Hela diskussionen blir meningslös om vi inte vet vad den står för. Om den handlar om huruvida man tycker att ett jämlikt samhälle är bättre så finns det inget som säger att bara socialister skulle tycka så.

    Gilla

    • Det vore rätt oschysst mot högern att diskvalificera deras eventuella jämlikhetsideal bara för att de inte kretsar kring ekonomisk omfördelning. Ett förslag vore att definiera höger/vänster-skalan efter hur pass stark man tycker att rätten till privat egendom ska vara. Vill man att all privat egendom ska förstatligas eller avskaffas hamnar man långt till vänster. Tycker man rätten till privat egendom är så viktig att välfärdsstaten, eller rent av hela statsapparaten, borde avskaffas hamnar man långt till höger.

      Till saken hör att fascistiska stater bibehåller rätten till privat egendom (produktionsmedlen är privatägda, som marxisterna skulle säga) men reglerar dess användning väldigt hårt. Således skulle de hamna i den övre högra kvadranten.

      Gilla

  9. Detta är tydligen jag enligt political compass: http://imgur.com/RQtpG0D

    Jag är definitivt antiauktoritär men jag är varken socialist eller kommunist eller ens vänster, egentligen. Vissa menar på att jag är anarkist, men även det är en kontextuell begränsning som jag inte vill ha att göra med.
    Och om jag enligt en tolkningsmall faller under ”vänster” så är det tolkningsmallens tillkortakommande.
    För min del handlar det mer om intellektuell ärlighet och kärlek gentemot allt levande än någon politisk övertygelse.

    Men enligt dig så är jag unik?
    Det är jag verkligen inte, vi är många. Du kanske bara hänger på fel ställen 🙂

    Gilla

    • Fast det där blogginlägget låter ju inte så värst socialistiskt. Möjligtvis en bit till vänster om Y-axeln, visst, men det är ingen radikal socialism det rör sig om. Faktum är att den där bloggen verkar förespråka en mindre offentlig sektor än Sverige verkar ha idag, så jag tycker inte man kan placera den ute på vänsterkanten.

      Gilla

  10. Mycket bra. I den nedre vänstra delen brukar jag placera ”frihetlig vänster” problemet är att den inte verkar gå att få ihop ens teoretiskt. Jag beskrev min egen politiska position som frihetlig vänster förrut men kunde inte ens då riktigt få ihop det. Till sist blev jag för ca. 10 år sen liberal istället. Jag har sedan dess försökt hitta en fungerande frihetlig vänster men har ännu inte lyckats och då har jag talat med rätt många människor och läst rätt mycket teoretisk litteratur.

    Gilla

  11. Reblogga detta på Liberalism och kommenterade:
    Det här var en mycket bra beskrivning av problemet med den frihetliga vänstern. Jag skrev denna kommentar:

    I den nedre vänstra delen brukar jag placera ”frihetlig vänster” problemet är att den inte verkar gå att få ihop ens teoretiskt. Jag beskrev min egen politiska position som frihetlig vänster förrut men kunde inte ens då riktigt få ihop det. Till sist blev jag för ca. 10 år sen liberal istället. Jag har sedan dess försökt hitta en fungerande frihetlig vänster men har ännu inte lyckats och då har jag talat med rätt många människor och läst rätt mycket teoretisk litteratur.

    Gilla

  12. Anarko-syndikalism skulle väl endast fungera i mindre gemenskap (communities?) där människor kommit överrens om utbyte med tjänster, fast med en övergripande anarko-kapitalism där man får handla fritt som man vill.

    Gilla

  13. Jag har sett ett tretttiotal engagera piratpartister göra political compass testet och hamna i den nedre vänstra hörnan (med lite olika resultat i hur långt ut de hamnar). Om du diskvalificerar dem samtliga som inte varandes vänster på riktigt är det troligare att du gör en No True Scotsman fallacy än att de samtliga på något sätt misslyckats förstå testet när de gjorde det och kryssat fel.

    Det är i alla fall den slutsats jag skulle dra.

    Gilla

    • Fast political compass har ju haft en minst sagt tvivelaktig metodik under åren. Dels tycker jag själva grafen borde omfatta en större yta. Området kring nederkanten borde vara reserverat för anarkism och närliggande ideologier, men jag vill minnas att jag sett personer hamna där utan de känt så värst mycket entusiasm för statlösa samhällen.

      Framför allt är dock problemet att deras frågor inte når hela vägen när det kommer till att avgöra någons politiska hemvist. För det första skulle frågorna behöva vara betydligt fler, och framför allt har många frågor (åtminstone tidigare, de kanske har ändrat nu) varit väldigt märkligt ställda. Ett exempel är när de frågar ”Borde skattetrycket halveras?” utan att specificera vad det ligger på till att börja med.

      Jag är medveten om att jag kan ligga i farozonen för en No True Scotsman, men om man inte förespråkar förstatligande eller avskaffande av privat egendom, eller något liknande, tycker jag faktiskt inte man platsar längst ut till vänster. Jag gissar att faktiska motståndare till privat egendom är benägna att dela den åsikten.

      Gilla

  14. Du kan inte se hur vänsterpersoner kan vara för frihet eftersom du inte kan förstå frihet som någonting annat än det du själv önskar.

    En mycket enkel jämförelse: Att jag inte får slå ihjäl någon är en inskränkning av min frihet. Liberaler som vill förhindra min möjlighet att döda andra (eller misshandla, våldta, råna, osv) är alltså inte så frihetstörstande som de vill göra gällande. Egentligen vill de reglera mig och alla andra.

    Känns som ett ok påstående?

    Nej, det tror jag få liberaler håller med om. De kommer att hävda att om jag tillåts mörda, misshandla, våldta, råna osv så innebär det att jag tillåts inskränka andra människors frihet och att den inskränkningen blir mycket större än vad ett förbud mot att utöva våld vore för mig. Förmodligen håller du med om detta.

    Exakt likadant tycker många vänsterpersoner om delar av den ekonomiska frihet som högerliberaler vurmar för. Dvs att frihet för ett litet antal förmögna kapitalägare i praktiken går ut över friheten för den stora massan och att inskränkningar i de förmögna kapitalägarnas frihet i praktiken ökar människors frihet. Inte minst när man lägger till positiva friheter (som många högerliberaler inte vill erkänna är friheter, eftersom de inte är viktiga friheter *för dem*).

    Om man godtar det första resonemanget men inte det andra, betyder det att man definierat frihet som den sortens frihet högerliberaler vill ha. Och då blir det förstås inte konstigt att man inte tycker att vänstern är särskilt frihetlig av sig.

    Samma sak återfinns i ditt resonemang om anarkister. Du erkänner att de förvisso eftersträvar väldigt fria samhällen (utifrån den högerliberala definitionen att frihet är avsaknaden av regleringar), men de räknas ändå inte eftersom de få kortlivade exempel på samhällen som ordnats efter anarkistiska principer inte blev särskilt fria i praktiken.

    De flesta vänsterpersoner skulle säga *exakt* samma sak om anarkokapitalister och höger-libertarianers drömsamhällen. Dvs de blir fria i teorin (möjligtvis, jag skulle säga att de är ofria i teorin också, men så utgår jag inte från en högerliberal definition av frihet), men väldigt ofria i praktiken (om du inte råkar tillhöra den härskande klassen, men få samhällen är ofria för den härskande klassen…).

    Därmed stämmer inte det du säger, att du kan tänka dig socialister som i teorin är för individuell frihet, eftersom du i praktiken sätter likhetstecken mellan frihet och högerliberala åsikter i största allmänhet.

    Bonus: Apropå det där med att all verksamhet alltid blir effektivare i form av marknadsekonomi och kapitalism… http://www.dagensarena.se/innehall/stopp-for-privata-aktorer-sparade-hundratals-miljoner/

    Gilla

    • Snömos!

      En liberal definition av frihet är att du har rätt till frukten av ditt eget arbete, din kropp och ditt liv samt att du måste respektera andra människors rättigheter till detsamma.

      Att vänstern försöker omdefiniera inskränkningar i människors friheter till ”positiva”-friheter är bara en lek med ord. Att kalla omfördelning av tillgångar med våld för ”frihet” är bara trams.

      Definiera vad du menar med frihet eller hitta ett eget ord.

      Gilla

      • 1. Det svenska ordet frihet är äldre än den liberala ideologin och liberaler äger inte definitionen av ordet.

        En definition av frihet lika god som någon annan hittar du på Wikipedia, där man bland annat tar upp positiva friheter: http://sv.wikipedia.org/wiki/Frihet

        2. Om man definierar frihet som liberalism, så kommer man såklart inte att hitta några andra än liberaler som förespråkar frihet, vilket ju var min poäng.

        Förutom att en sådan hemsnickrad definition leder till språkförbistring (då flertalet inte sätter likhetstecken mellan frihet och liberalism), så gör den skalan frihetlig/auktoritär tämligen meningslös som politisk skala.

        Gilla

  15. Det stora problemet är att man ställer individens frihet mot statens makt. Men generellt kan man säga att när statens makt minskar är det oftast inte den enskilda individens frihet som fyller ut maktvacuumet, utan aktörer som är starka i övrigt – i västvärlden primärt storföretag, men i övriga världen ser vi bl a klaner, krigsherrar, och liknande.

    Det som behövs är en stat med liten makt att lägga sig i människors liv och stor respekt för allas lika värde, men samtidigt makt att reglera hur människor bär sig åt mot varandra. Sedan är frågan hur realistiskt detta är, men vi har sett hur det blir när staten backar helt och hållet, och det är inte trevligt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s