Piratpartiet: En dödförklaring

Alla riksdagsröster är nu färdigräknade, och det visar sig att Piratpartiet gör ett ännu sämre riksdagsval än sina två tidigare. De kommer inte heller in i några kommuner eller landsting. Jag vågar påstå att vi därmed kan dödförklara partiet, även om några enskilda eldsjälar kanske inte håller med.

Jag tycker förstås det är sorgligt, eftersom partiet var en viktig kraft för många liberala idéer, så som att rätten till privat egendom ska väga tyngre än patent och upphovsrätt och att rätten till privatliv är viktigare än politikers paranoia. De senaste par åren har de även vågat sticka ut hakan en aning i drogdebatten genom att förespråka avkriminalisering, även om de aldrig tog steget ut för att förespråka fullskalig legalisering. Jag röstade själv på Piratpartiet i förra riksdagsvalet och de två senaste EU-valen, och har aktivt följt deras utveckling med intresse, så nog känns det vemodigt att de dukar under.

På sätt och vis kan jag emellertid tycka det är lite skönt att Piratpartiets död blir en så pass kortdragen och definitiv affär. Redan när partiet trillade ur Europaparlamentet i våras var dess framtidsutsikter ytterst tveksamma, och dess enda hopp låg egentligen i att lägga alla sina resurser på lokalval fram till EU-valet 2019. Med mandat i några kommuner och landsting hade PP nog kunnat hanka sig fram som ett slags nätverk för lokalpartier, som gemensamt ställde upp i EU-val. En sådan existens hade dragit ut på lidandet hos en rörelse som kanske ändå aldrig hade något hopp om att återuppleva sina glansdagar från 2009. Att Piratpartiet nu får dö en relativt snabb (om än för många inte smärtfri) död minskar risken för att liberala aktivister slösar bort någon tid på projektet.

Piratpartiets hela existensberättigande vilade ju alltid på att göra kärnfrågorna, som alla är liberala, valbara genom först en vågmästarstrategi och därefter med en mittenorienterad utfyllnadspolitik. Så länge partiets förhoppningar på parlamentarisk framgång var realistiska fyllde det en viktig nisch: Det var det enda valbara partiet som tog en viss uppsättning liberala frågor på allvar. Nu när partiet inte längre är valbart har det inte längre något existensberättigande – om man vill rösta pragmatiskt får man lov att rösta på ett borgerligt riksdagsparti, och vill man rösta renlärigt utan att bry sig om chanserna till riksdagsinträde kan man lika gärna stödja Liberala Partiet. Det finns liksom ingen poäng med att rösta på ett parti med lika små chanser att komma in i riksdagen som LP men med betydligt mindre liberal politik.

För en liberal finns det alltså ingen anledning att lägga någon mer tid och energi eller fler röster på Piratpartiet. Ta för all del en stund att reflektera över alla de investerade resurser som nu försvinner ner i rännstenen, och ägna gärna en tanke åt alla timmar och ord som lagts på att liberalisera ett breddat partiprogram som aldrig skulle komma att få någon relevans. Medan det varade var PP ett hedervärt och bra projekt med riktig potential att bli en långlivad och global rörelse för medborgerliga rättigheter, men nu är det dags att inse faktum och låta partiet somna in.

Vila i frid, Piratpartiet.

Annonser

En reaktion på ”Piratpartiet: En dödförklaring

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s